Vår vardag som människa består av aktiva val. Ibland när man inte orkar gå upp på morgonen så har man ställt sig själv frågan ”Ska jag gå upp eller ska jag stanna?”, oftast beror detta på att man känner att man inte orkar, att man verkligen bara vill lägga sig under täcket och försvinna kanske? Att någon låter sina känslor bestämma att ”Nej, vi stannar i sängen hela dagen.” är ett aktivt val. Dina tankar som styr dina känslor, och oftast låter vi våra känslor styra våra liv. Vi är alltid medvetna om konsekvenserna av våra handlingar, antingen vill vi ha dom, är rädda för dom eller så skyller vi på annat. Vi människor är experter på att skylla våra handlingar på allt annat än oss själva. Trots att det var vi som faktiskt gjorde ett aktivt val.  Någon skyller sitt dåliga betyg på en lärare, en annan skyller sin otrohet på den andra personen och en annan kanske skyller sina lögner på sin uppväxt. Ja vi har många haft det väldigt svårt, vår historia formar oss till den vi är i dagsläget. Men det är fortfarande Du som person, som väljer att utföra dom handlingarna du gör, ingen annan.

Det vi känner, våra känslor. Vi låter våra känslor ta över alldeles för ofta i våran vardag. Känner vi glädje och trygghet gör vi oftast kloka val som vi känner att vi verkligen vill. Men det är tyvärr inte ofta som det är dessa känslor som styr oss. Vi låter det negativa vara starkast, för det känns starkast. Varför? Jo för det är något som gjort oss illa och då är vi på vår vakt. Vi blir ledsna, arga och framför allt rädda. Det som kan skada oss framkallar ångest. Vad är ångest? Ångest är rädsla. Du har ångest enbart för att du är rädd. Detta ord är även så förbrukat i vår vardag att alla har ångest och detta för nästan allt. Jag har levt med min ångest i tillräckligt många år för att den skulle förstöra min skolgång, min relation med min familj, min relation till vänner och även djur. För jag har vart uppväxt med mobbning, psykisk misshandel, fysiskt våld och ensamhet. Jag hoppade av andra året på gymnasiet för, för mig var det skolan som förstört mig. Det var deras fel att jag var nära att hoppa från högbrodelen på Ölandsbron. Nu har jag varit på Work For You i Lund och pratat mycket med dom som jobbar där och även lyssnat på deras historier och föreläsningar. Tack vare dessa människor så lärde jag mig att allt jag gjort har varit mina val hela vägen. När jag var mobbad i grundskolan så valde jag att inte prata om detta med någon, för jag var rädd för konsekvenserna. Jag valde att inte åka till min pappa för jag var rädd för honom när han drack. Jag valde att i gymnasiet ge upp. Jag valde att låta min ångest ta över, och att låta mina tankar bli ”Fuck detta. Jag skiter i allt nu. ” Jag valde att skylla på skolan för det var mycket enklare än att inse själv att jag valde att ge upp. Jag valde att säga nej till hjälpen jag kunde få och jag valde att tycka att alla var idioter. För det är faktiskt enklare än att ta tag i det man gör och säga till sig själv på skarpen. Jag lät mina känslor styra mig, jag lät min ångest kontrollera mig. För det var lättare att ge upp emot ångesten än att ta kontroll över mitt eget liv. 

Ingen annan än Du bestämmer hur du ska må eller vad du ska göra än.

Våra känslor är bara känslor, så ångesten som du känner när du inte vill gå upp till skola eller jobb på morgonen är bara en känsla. Stannar denna kvar en längre tid är det för att du ger näring åt känslan. Du kan sluta må dåligt, du kan sluta känna din ångest. Men du kan aldrig släppa den om du gör valet att ta mediciner emot den eller väljer att skylla den på någon annan. Vill du bli av med din ångest så måste du konfrontera dig själv. Varför är du rädd? Vad kan du göra åt det? Du kommer att ha ett svar inom 1 micro sekund, det gäller bara att du accepterar svaret. Du ska inte tänka efter på ”är det verkligen detta jag är rädd för?”. Däremot kan det vara mycket som spelar in på din rädsla och det är helt okej att vara rädd. Men du ska inte låta din rädsla styra ditt liv, det är inte fel att be om hjälp om du känner dig vilsen. Men bli inte arg och besviken på svaren du får, för alla människor svarar utefter sina egna upplevelser. Det finns ingen som kan förstå hur du känner, men vi kan förstå hur det känns för när vi är rädda för något som är motsvarande det du är rädd för. Som till exempel; Jag kan inte förstå hur det är att vara rädd för hundar, men jag vet hur det är att vara rädd för insekter. 

Men jag gick ifrån att ha ångest var femte minut till att helt ärligt nästan aldrig känna ångest över huvud taget. När jag känner att ångesten försöker gripa tag i min när minnen hinner ifatt så tänker jag på just; Varför får jag ångest? Vad kan jag göra åt det? Svaret är alltid, du är rädd för ingenting. Så vad kan jag göra åt denna ångest när den kommer? Det är faktiskt väldigt enkelt. Ignorera den. För den betyder ingenting. Den gör mig bara illa. Jag har många vänner som har ångest. Väldigt mycket ångest, som har utvecklats till självskade beteende hos många, vilket är så otroligt tråkigt. Det finns dom som verkligen försöker och kämpar med att bearbeta sin ångest. Men det finns också dom som fortfarande skyller sin ångest på annat, andra. Dom skyller sitt mående på någon annan, och vill inte förstå att det var deras val att dom ska ta skada av det. Du kan välja att hoppa upp på hästen igen och fortsätta framåt eller sitta kvar i leran när hästen står där och väntar på dig. Den försvinner aldrig, utan den står verkligen där och väntar på att du ska ta dig upp igen. Men det är bara du som kan resa dig, hästen kan inte lyfta dig upp. Den kan bara hjälpa dig framåt.

Det är inte ditt val att du blev slagen och misshandlad i grundskolan. Det var inte ditt fel att din pappa drack för mycket, blev aggressiv och skadade dig och din mamma. Det är verkligen inte ditt fel och det är hemskt att dom gjorde dom valen dom gjorde.Men du kan göra dina val, du kan bestämma att deras val inte styr din framtid, Och det är bara du som kan bestämma detta.

Du kan visualisera det, jag vet att du kan. Leran är din ångest, hästen är din självkänsla och du är Du. Bara Du kan du välja att sitta kvar och leva din vad du tror det är, en miserabla tillvaro eller så reser du dig upp och visar världen hur jävla fantastisk du är!